fredag 1 februari 2013

3 månaders bekantskap

              Ljuvliga små tjocklurvar!  
3 månader har gått sedan de satte sina hovar hos oss för första gången. Måste erkänna att det har varit roligare än jag trodde. Visst var jag förväntansfull som ett barn när vi styrde kosan mot Borgstena och Stuteri Bluemull i November men jag trodde nog inte att de skulle vara så mycket häst (eller så lite beroende på hur man ser det). De har nog inte gjort något dumt sen de kom hit förutom på busnivå...
2 heeelt olika individer dock som måste hanteras med olika händer. Juni stressar lätt upp sig har har nån typ av freeze-moment innan hon tar till fötterna :) typ som att det låser sig uppe i huvudet när hon känner sig pressad. Hon behöver en lugn hand och är mycket lyhörd. Kelgris nr one dessutom! Hon verkar också sitta på oanade kvaliteter när det kommer till trickträning. Konstigt nog verkar hon vara den som är mest road av "krävande" träning.
Hinny är som en gammal surgubbe med fetvadd i öronen. Hon skulle nog kunna ta sig genom hela livet utan att träffa en enda annan individ.... så länge det finns MAT! Totalt orädd... Ser hon något -vad som helst som hade fått en normal fyrfota att dra öronen åt sig så går hon garanterat fram och trampar på detta något. Det där med att gosa och kela är onödigt tidsfördriv men att jävlas är kul ;) Det som står i vägen flyttar hon på.. Haha hon e grym! Det bästa som finns hitills är att följa John (dvs Frida) i hagen då går det undan!
Att ha shettis är än så länge perfekt. Man får det mysiga stallpillet och rekreationsdelen men man slipper kraven och det dåliga samvetet jag minns att jag hade när jag hade stor häst och det var mörkt och kallt. Dessa små rackare kan man ta med när man rastar hunden eller bara roa i hagen och borsta på! Dom kan knappast räknas som normala(!?) hästar eftersom de är tåliga som små oxar och går fram precis överallt.
Japp jag är biten! ;)
Skicka en kommentar