Ljuvliga små tjocklurvar! 
3 månader har gått sedan de satte sina hovar hos oss
för första gången. Måste erkänna att det har varit roligare än jag
trodde. Visst var jag förväntansfull som ett barn när vi styrde kosan
mot Borgstena och Stuteri Bluemull i November men jag trodde nog inte
att de skulle vara så mycket häst (eller så lite beroende på hur man ser
det). De har nog inte gjort något dumt sen de kom hit förutom på
busnivå...
2 heeelt olika individer dock som måste hanteras med
olika händer. Juni stressar lätt upp sig har har nån typ av
freeze-moment innan hon tar till fötterna :) typ som att det låser sig
uppe i huvudet när hon känner sig pressad. Hon behöver en lugn hand och
är mycket lyhörd. Kelgris nr one dessutom! Hon verkar också sitta på
oanade kvaliteter när det kommer till trickträning. Konstigt nog verkar
hon vara den som är mest road av "krävande" träning.
Hinny är som en gammal surgubbe med fetvadd i
öronen. Hon skulle nog kunna ta sig genom hela livet utan att träffa en
enda annan individ.... så länge det finns MAT! Totalt orädd... Ser hon
något -vad som helst som hade fått en normal fyrfota att dra öronen åt
sig så går hon garanterat fram och trampar på detta något. Det där med
att gosa och kela är onödigt tidsfördriv men att jävlas är kul ;) Det
som står i vägen flyttar hon på.. Haha hon e grym! Det bästa som finns
hitills är att följa John (dvs Frida) i hagen då går det undan!
Att ha shettis är än så länge perfekt. Man får det
mysiga stallpillet och rekreationsdelen men man slipper kraven och det
dåliga samvetet jag minns att jag hade när jag hade stor häst och det
var mörkt och kallt. Dessa små rackare kan man ta med när man rastar
hunden eller bara roa i hagen och borsta på! Dom kan knappast räknas som
normala(!?) hästar eftersom de är tåliga som små oxar och går fram
precis överallt.
Japp jag är biten! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar